Blogg nr 7

Berömmelsen bara växer

Vi har blivit kändisar. Det började med en liten artikel i Säffle-Tidningen. Så tog - om det nu heter så - Riksidrottsförbundet in våra bloggar och gjorde oss riksbekanta. Värmlands Folkblad tyckte väl det var illa att de inte observerat oss tidigare och sände då i flygande fläng både en reporter och en fotograf. Vi blev i ett slag rikskändisar också i Värmland. Och nu häromdagen blev regeringen intresserade av oss. Vanligtvis brukar regeringar sända ut någon minister när de vill gona sig i glansen av det som sker ute i landet. Men denna gången kom statsministern. Ni läste väl i Säffle-Tidningen om hans besök.

Men när han kom till oss hade vi gått hem. Jag bad några stanna men de sa att ville han titta på oss så fick han komma tillbaka på torsdag kl 8 för då är vi där.

Nästa steg för oss är Hänt i Veckan. Men den tidningen är inte intresserad av styrketräning. Den vill ha någon liten skandal för att komma. Så nu efterlyser jag någon eller några som vill hjälpa till att göra oss till kändisar genom ställa till en liten skandal. Jag vet åtminstone ett par tre som skulle passa utmärkt för denna uppgift. Den skulle helst vara anpassad för Säffleförhållanden. Gärna något med Näcken i bakgrunden. Ordet ”näck” gör sig bra på skvallerpressens löpsedlar. Hör av er till mig så skickar jag det vidare till skvallerpressen.

De som kan blogga säger att det inte skall vara för mycket prat i en blogg. Och därför borde jag sluta nu. Men jag vill ändå för utomstående berätta om hur vår verksamhet gradvis har förändrats.

Till en början var alla sysselsatta vid var sin maskin. Man hörde bara stönande och flås. Blundade man och lyssnade skulle jämmer från en styrketräningsgrupp vara det sista man skulle gissa på.

Men nu har bilden ändrats totalt. Nu går folk runt och har kafferep (utan kaffe) med varandra. De rycker allt då och då i en stång kanske men vandrar sedan vidare till en ny samtalsgrupp. Själv brukar jag hålla till mest vid motionscykeln med alla instrumenten på styret. Man kan där nämligen cykla och prata på en gång. Mina favoritsamtal där är tomtar, olika moment i cementgjuteri, gulsparvar, Peterskyrkan och stortånaglar.

Men när man går runt där och pratar brukar alla hålla ett öga på våra ledare, Stig och Fredrik. När de tittar åt folk som pratar brukar pratarna snabbt grabba tag i ett handtag i närheten och rycka till några gånger. En del tror att ledarna gör anteckningar och att det kommer att påverka våra betyg när kursen är färdig.
Jag har tröstat en del skolkare och sagt att de skulle kunna anmäla sig frivilligt till skandalgruppen som jag aviserade förut. Ledarna skulle i så fall i gengäld kunna stryka några av sina anteckningar om pratsamhet och lättja.

Min prognos för seniorkåren (som jag kallar den) är att den kommer att utvecklas till en samtalsgrupp (jag skulle egentligen skrivit diskussionsgrupp/diskutionsgrupp men vet inte riktigt hur det stavas ).
Vi är några stycken som är bättre med munnen än med armmusklerna. Och i en diskussionsgrupp skulle vi inte automatiskt bli sämst. Som vi är nu.

Det var allt!

Bengt Ivarsson