Blogg nr 8

Blogg nr 8 Den 15 mars 2010

Man kan öva hemma också!

Den bästa övningsapparaten vi har är den där som lär en hålla balansen. Det är den som står lite bortom 50-kilosvikterna och ser ut som en helikopterplatta fast mindre. Man ställer sig på den och försöker hålla balansen. Den är bekväm för man blir varken trött eller svett och folk ser att man är i verksamhet.

Min balansträning är en del av mina förberedelser inför kräftskivorna i höst. I fjol på en kräftskiva råkade jag nämligen tappa balansen och slog mig i armen. Det gör att jag fortfarande darrar lite i armen när jag t ex lyfter ett fullt glas. Det där vet folk om så numera serverar man mig bara halva glas när det skall bära till.

Men jag tänker nu träna mig i full kondition. Det är därför jag koncenterar mig på balansträning.

I början föll jag av hela tiden, när jag stod på balansplattan. Men när jag lade två stora tändsticksaskar under balansapparaten som stöd i punkterna kl 3 och kl 9, då kunde jag stå där hur länge som helst. Jag kunde hålla balansen och i lugn och ro titta på folk. Det kan man inte göra om man inte står på balansapparaten.

Så kom jag en dag att tala med en dam som brukar uppehålla sig vid tyngdlyftningsgrejerna nära den plats där våra tränare håller hus. Hon hade kommit på hur man kunde träna balansen hemma i badrummet. Hon var inte härifrån. I varje fall inte född här. Det kunde man se. Men hon tyckte om nya idéer.

Hon övade hemma på att borsta tänderna på bara ett ben. Jag borstade på vänster ben alla udda veckor och nästa ben på jämna. Jag tycker det är långtråkigt att borsta tänderna och om jag då kunde öva på något under tiden så skulle det bli mer uthärdligt. Hon lovade att jag fick använda hennes tandborstningmetod för eget bruk. Men om metoden skulle vinna allmänt gillande ville hon gärna ha sitt namn knutet till uppfinningen. Så har man ju gjort när man hittat på andra varumärken menade hon. T ex Kungens kurva och Janssons frestelse och Vasaloppet. Om alltså borstningsmetoden blir populär och når bortom t ex Skane och Treabackarna och Annelund så har jag lovat henne kalla den för Saras borste. Hennes mormor hette också Sara.

Jag har sedan en tid tillbaka bytt ut några av våra tisdags- och torsdagssamlingar mot tandborstningsexercis hemma i badrummet. Därav min periodvis låga närvaro vid våra möten. Jag avser nu delge er hur man bäst gör när man bär sig åt.

Jag börjar med höger ben som stödben och håller vänster uppdraget så att dess stortå vilar mot stödbenets knä. Jag börjar sedan med överkäken. Tandborstskaftet för jag i horisontalplanet fram och åter med skaftet vänt mot handdukshängaren. Så tar jag underkäken. Då byter jag ben och vänder skaftet så det pekar mot Nilssons altan.

Jag håller en god balans utan att behöva använda det uppdragna benet som stöd utom vid två tillfällen: När jag byter skaftriktning och när jag måste kasta en blick i spegeln. Min ordinarie blickpunkt är nämligen proppen i handfatet. Men jag måste då och då i spegeln kontrollera att rännilar från tandkrämen inte droppar ned på skorna. En droppe i fritt fall från hakan träffar för min del aldrig i sin bana någon del av kroppen. Det beror på att mina idoga magmuskelövningar i styrketräningen har burit frukt. Magen tangerar alltså aldrig den räta linjen mellan hakan och skorna.

Förmodligen är det fler än jag som tränar hemma i hemlighet med någonting som förändrar deras kroppsrörelser. Man kan t ex se damer som i korridoren går med ökad svikt i steget och blicken fäst på en avlägsen punkt lite högre an deras
horisontallinje genom ögonen. I några fall har jag mätt deras marschhastighet till 112-114 steg i minuten. Den för sin skönhet kända Cleopatra i Egypten hade samma drivande gång. Iakttagare med sinne för de sköna konsterna lägger märke till sådan gångstil och kan därvid förnimma en vällust lika stark som läppjandet på en caffe latte på trottoarserveringen framför operan i Paris (L’Opera de Paris) .

Det var allt!

Bengt Ivarsson