torsdag 5 februari 2009

Blogg nr 2 - DEN RIKTIGA

Blogg den 5 februari 2009

Nu är alla i seniorkåren (min egen beteckning på 65+) installerade. Folk går direkt till den maskin de tror gör mest nytta.

Men det är först nu jag har kommit underfund med varför vi egentligen går dit.
Det är för att förflytta det som ligger runt magen till överarmarna och den del av kroppen de är fästade vid. Man skall alltså använda de maskiner som tränar armmusklerna. Det blev jag övertygad om när jag såg gorillahannar från Ruanda i TV. Små spinkiga ben men armmuskler som en Säfflemästare i Atletklubben. Hår på bröstet hade de också. I Sverige är det vanligt på förbrytare och badvakter. Det hör till när man är stark.

Jag har också fått en personlig tränare. Kronprinsessan Viktoria har också en. Det kanske är fler i landet som har en sådan men jag vet bara vi två. Kronprinsessans heter Daniel Westling. Och min tränare är Fredrik. Jag kallar honom Fredrik bara när vi träffas utanför hallen. I hallen är vi Fredde med varandra. Egentligen är han inte min egen tränare. Han tränar alla. Men förra gången gick han en runda och visade alla maskinerna för mig. På min tid i skolan gjorde vi likadant. Elever som behövde särskild hjälp fick lektioner av särskilda lärare. Speciallärare.

Det finns många specialister där i hallen. Fredrik kan alla maskinerna. Stig är en annan specialist. Han sköter mest den intellektuella delen av vår verksamhet. Det innebär att han sköter anmälningslistorna och Bloggen. Han har en egenskap som är viktig för oss. Han är nämligen lång. Minst 7 cm längre än någon i hallen. När man vill ha hjälp med något som ligger på det intellektuella planet då hittar man honom direkt. Det är som när man står i New York och ser ut över sta´n. Empire State Building hittar man direkt.

Fredrik är bara hälften så lång. Men han kompenserar detta med sitt rörelsemönster. Han är glad och rör sig kvickt som en mört. Honom hittar man därför också lätt.

Man skall ha med sig vattenflaska varje gång. Det har de flesta. Men jag lämnar min hemma. Jag har nämligen ett litet problem med den. Men det kanske jag berättar en annan gång.

Bengt Ivarsson

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar