Broders Bengts fullbordade trea

Blogg nr 3 den 10 februari 2009

Jag kör motionscykeln varje gång. Den är bra för man kan omedelbart läsa av hur duktig man är. Det går att t ex se hur många kalorier man cyklat av sig. Jag orkar med upp till 200 kalorier. Då har jag puls 112. Och när jag läser kaloritabellen hemma finner jag att 200 kalorier är lika mycket som ett halvt wienerbröd, om man utesluter det gula. Eller springer så fort man orkar till By kyrka och tillbaka. För att inte verka ynklig sätter jag mig då med min puls någonstans och försöker verka sysselsatt med att mixtra med någon maskin i närheten.

Och när jag satt där härom sistens kom jag att tänka på Missionsförsamlingens syjunta i Hasteröd under kriget. Jag kom på att de kanske har en viss likhet med våra motionsmöten i Tegnerhallen.

Symötena var inte bara symöten. De var också träffpunkter för folk som inte träffade varandra så ofta. Man träffades förstås vid mjölkbordet på morgnarna. Men på landet skulle man arbeta och inte stå och prata.

En gång om året hade man auktion på det man tillverkade på symötena. Pengarna gick ibland till kriget i Finland (tomhylsor sas det) och ibland till att frälsa hedningar i Afrika.

Problemet med symötena var att de var avsedda enbart för kvinnor. Man stickade och broderade och sådant kan ju karlar inte syssla med. Men många konfirmerade gossar såg med långa blickar efter flickorna som gick till symöten. Och den gången de hade symöten på Man gick de minst 2 km på vägen genom en skog i beckmörker. 4 km fram och tillbaka men oåtkomliga för all hantering gossarna kunde tänka sig. Syslöjd för pojkar uppfanns långt efter kriget och då hade alla pojkar som drabbades i Hasteröd redan gift sig och all ytterligare verksamhet med flickor ansågs då förbjuden.

Då kom Mats på en lösning. Han hade sett på en utställning i Lödöse Museum att man kunde på en träram med spikar binda ett nät som såg ut som ett fisknät med 1 cm rutor. Garnet hette Birgitta nr 830. När man tog nätet från ramen kammade man fransarna och kunde sälja duken för kanske 2 kronor. Det räckte kanske till 75 tomhylsor eller en halv frälst hedning.

Karlarna strömmade till i mängd. Utan ficklampor passade de på nere vid Sjöbergs, där flickorna samlades för avmarsch och fick tag på var sin flicka. Syföreningen brukade sitta i köken. Men nu blev den minst dubbelt så stor och man fick elda upp i salen. Mats belönades redan efter tredje duken med att få stadigt följe med Elin. Han blev så småningom inseminör.

Jag har ju inte sett sådana tendenser (ännu) hos karlarna i seniorkåren i Tegnerhallen. Åtminstone inte bland dem som är där mellan 9 och 10.

Man säger att det var bättre förr. Men jag vet inte det. Om man nu vill svettas tillsammans med damer i Tegnerhallen behöver man i varje fall inte sticka.